Eric Thorsson o Kjersti Tufvesdotter

Kjersti föddes den 25 december 1773, troligen i Vankiva socken. Födelsenotis för Kjersti saknas i Vankiva födbok. Man kan med största sannolikhet anta, genom att jämföra vem som är dopvittnen till Kjersti och Erics barn, att den Tufve Pehrsson och hustru Pernilla Tufvesdotter som bor på samma gård, Vankiva No 13, som Kjersti och Erik vid 1808-11 års husförhörslängd är hennes föräldrar.

Eric föddes den 20 juli 1778 som första bran till ryttaren Thor Holmgren och hans hustru Boel Trulsdotter i Kiedarp (Kädarp), Röke socken.

När Eric är 11 år drar hans far, Thor, ut i krig mot ryssarna, utkommenderad som båtsman i den svenska flottan. Fadern kom aldrig hem igen.

Den 19 december år 1800 viger sig drängen och husmannen Eric Thorsson med pigan Kjersti Tuvasdotter i Vankiva. De var då boende på Vankiva No. 21.

Deras första barn, Thor, föds den 15 augusti 1801.

Sammanlgt får Eric och Kjersti 5 barn, kända:

Thor	15/8 1801	-
Bengt	1/5 1803	-	14/9 1857
Bengta	19/6 1806	-
Elna	25/9 1808	-
Sven	20/6 1818	-

I husförhörslängden för 1808-11 framgår det att familjen nu bor på torpet Vankiva No. 13.

Någon gång 1811-12, troligen 1812, blir Eric, vid 33 års ålder antagen som rotesoldat för rote No. 2, Tullstorp, i Vankiva socken. Eric är infanterist vid Norra Skånska Infanteriregementet, Wästra Göinge kompani. Rotebostället är Wankivahus.

Erics militära efternamn blir Thors, Eric Thors. Enligt uppgifter i Generalmönsterrullorna var Eric 5 ”fot” och 9 ”tum” lång (motsvarar ungefär 172 cm).

Eric kommenderades 1812 till deltagande i Norra Skåningarnas fältregementet för svenska arméns fälttåg i Tyskland under Napoleonkrigen och därefter i Norge 1814. Eric lämnade då 4 barn och hustru för att gå ut i fält utomlands och utan att veta då han fick möjlighet att återvända hem. De svenska trupperna skickades till Tyskland i mars 1812. Om Eric var med redan i denna omgång, vilket är troligt, innebär det att han skickades ut i krig samtidigt som han rekryterades.

Eric deltog under hela fälltåget i Tyskland och bör bl.a ha bevittnat det stora fältslaget vid Leipzig 1812. De svenska soldaterna blev inte närmare inblandade i de direkta fältslagen utan hölls ofta som reserver i de bakre leden. Vilket var en medveten taktik av Kronprins Karl-Johan Bernadotte, detta för att spara de svenska soldaterna för en eventuellt avgörande drabbning med danskarna. Fälttåget innebar dock många långa marscher genom norra Europa. Marscherna gick genom Rügen, Berlin, Leipzig, Hannover, Lübeck, Köln, Bryssel och sedan tillbaka till Lübeck. Slutligen skickades de svenska soldaterna, 1813, till Norge för att kuva de upproriska norrmännen. Det Norska kriget var över på ett par veckor.

Under våren 1813 återvände soldaterna från Norra Skånska Infanteriregementet hem till sina familjer efter alla deras vedermödor i fält. Eric återvände till hustru Kjersti, barnen och torparlivet.

1818 föddes deras yngsta barn, Sven. Kjersti hälsa börjar avta och i 1822-26 års husförhörslängd står det noterat att hon är sjuklig och därmed skattebefriad.

Vid regementets mönstring 1831, begär Eric avsked som rotesoldat p.g.a ”ålderdomsbräcklighet”. Begäran beviljas. Som ett slutomdöme om Eric står det i det årets General mönstringsrulla att han ”tjenat väl och med heder bevistat kriget i Tyskland och Norge”. Han anmäldes därmed att få underhåll ur krigsmanskassan.

Den 14 december 1833 dör Eric, 55 år gammal, efter en förkylning.

Den 8 mars 1844 dör Kjersti, 70 år gammal, p.g.a ålderdom.